✕
الأصلي
كلماتHjalmar och Ingeborg
Tvenne nordiska hjältar, de friade en gång
till den unga och den sköna Ingeborg.
Den utvalde var Hjalmar, den andra det var
som med vrede och hat fick en korg.
"Möt mig, Hjalmar, vid stranden en midsommarkväll
att den gången mig till mötes gå.
Då skall ungdomens minnen sväva för mig,
då du ilar över böljorna de blå."
När som solen sig sänker bakom sanduddens skär
satt den unga och den sköna Ingeborg.
Ifrån havet hon väntar sin Hjalmar, sin vän
hennes hjärta, det dignar utav sorg.
Var välkommen, var välkommen, du stormande vind,
för det långsamma skeppet uti hamn.
Minns du sist när vi lekte bland rosornas kind;
var ditt hjärta då varmt eller kallt?
Var välkommen, var välkommen, du stormande vind,
för det långsamma skeppet uti hamn.
Såg du om den krigaren låg döder ombord,
eller såg du om blodet det rann?
När som skeppet kom iland, då famnar hon sin vän
och smeker hans panna så ömt.
O du, Hjalmar, du for från din trofasta vän
som aldrig blev lycklig uppå jord.
Uppå Hjalmars grav, där står en minnesvård
där skön Ingeborg har fällt så mången tår.
Men nu gråter hon ej mera för Hjalmar, sin vän,
för nu vilar han hos Gud i himmelen.
MinuoThyra Karlsson: أعلى count@
| 1. | Kom min lilla |
| 2. | Törnrosa |
| 3. | Om jag en gång en man ska ha |
التعليقات