Русия води позорна война срещу Украйна.     Бъдете с Украйна!
  • Acacia

    Förnimmelsens lund af längtan → превод на италиански

Споделяне
Размер на шрифта
Оригинален текст
Размяна на местата на текста и превода

Förnimmelsens lund af längtan

I Snöstorps blomstrande dalar
Vilar en man av principer
Hans slutliga färd började vid min härkomst
Och han klev av vid den ändhållplats
Där min vördnad vattenöstes
En fadersgestalt och trofast livskamrat
Lämnat kvar ett bottenlöst vemod
Minneslunden omfamnar honom i sin älskade vila
 
Frånvaron breder ut sig
Genom kvav luft och uppväckta eldstungor
Och där står jag, så svarslös och isbelagd
Med en hand på mina tunga axlar
Med mina blanka, blå ögon blickar jag ut
Över vilostaden för allra första gången
 
Tillbaka till hågkomstens gåvor
I vaga minnen
En enslig tår från min högra kind
Dunstar bort i sensommarkvällen
Jag plågas av ett hopp att omfamna
Det själsliv som gick förlorat
Det som en gång kunde förväntas gro
Frodas slutligen i mitt bröst
 
En sargad barm som nu åtrår sig mer insikt
Fick aldrig en chans
Jag lämnar min infantila vagga bakom mig
 
Frågorna finner lugn i mig
Och svaren jordfästs och förmultnar
Tills frågorna går upp i rök
Dyker sanningen äntligen upp
Med min brinnande livstråd
Ska jag förfärdiga upp ditt ljus
På samma vis som du stred
Genom det smärtfyllda mörkret
 
Превод

Lo struggente giardino della percezione

Nelle lussureggianti valli di Snöstorp
riposa un uomo di princìpi;
il suo ultimo viaggio iniziò al mio arrivo
e scese al capolinea,
dove fu battezzata la mia reverenza.
Una figura paterna e un fedele compagno di vita,
resta alle spalle una tristezza senza fondo,
il giardino della rimembranza lo accoglie nel suo amato riposo.
 
L'assenza si diffonde
attraverso aria afosa e risvegliate lingue di fuoco
e lì io sto in piedi, così indifeso e coperto di ghiaccio,
con una mano sulle mie pesanti spalle:
con i miei pallidi occhi azzurri
guardo al santuario per la vera prima volta.
 
Ritorno ai doni della rimembranza,
in memorie vaghe,
una solitaria lacrima dalla mia guancia destra
evapora nella tarda sera d'estate:
sono tormentato dalla speranza di abbracciare
la vita interiore che fu perduta,
quella che un tempo era destinata a crescere
finalmente prospera nel mio petto.
 
Un seno ferito che ora desidera più capacità d'osservazione...
Mai avuta una possibilità.
Lascio la mia culla d'infanzia alle mie spalle.
 
Le domande trovano pace in me,
e le risposte sono affidate alla Terra, e si sgretolano via
finché le domande non vanno verso l'alto in fumo,
rivelando finalmente la verità.
Col mio bruciante filo della vita
forgerò la tua luce,
nella stessa maniera in cui tu hai combattuto
attraverso la dolorosa oscurità
 
Acacia: 3-те най-преглеждани
Идиоми от „Förnimmelsens lund ...“
Коментари