✕
Originaltext
Den stora kometen
Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
bevisade sin plats i skyn
för hela menigheten.
Järtecken, sade man till slut
– en rackare att blänka! –
Nu blåstes nådatiden ut,
nu är det dags att tänka!
Nu är det tid att handla rätt
mot mor- och faderlösa,
och garda sej på alla sätt
och varda religiösa.
Så satte de sej ned med fart
vid brillor och postillor
och suckade så tungt och rart
om världens vreda villor.
De bugade för fattighjon
som förr för tjocka magar
och vägde rätt i handelsbon
i nästan fjorton dagar.
De såg på almanackans blad
i spirande förvånad,
tills någon kom en dag och sad:
nu är det jämnt en månad.
Då sken de upp och ropte: Se,
än lyser björk och lunder.
Hvi sattes vi i suck och ve
för gamla kyrkofunder?
Än hoppar haren över äng
och solen över rågen.
Men bringa hastigt, stalledräng,
tillbaks den gamla vågen!
Så blev det åter fart och ras
och buller och affärer
och fattigskjuts och kräftkalas
kring alla landamärer.
I glada vänners muntra lag
satt gubbarna och söpo
och skrattade i fulla drag
åt ryktena som löpo.
Ty, sade de – vid feta bloss
på gördlade cigarrer,
plädera och kometa oss
med piska och gitarrer.
Vi sitter där vi sitter nu
och har det ej så galet.
Den där kometen kommer ju
tre gånger i kvartalet.
Än är han här, än är han där
och krumelurar värre.
– Vi skålar för den dag som är
och litar på Vår herre!
Von 
Klaus Utschick am 2018-07-20 eingetragen
Klaus Utschick am 2018-07-20 eingetragenÜbersetzung
Der große Komet
Erst war es still straßauf, straßab,
denn der Komet am Himmel
bewies, daß es ihn wirklich gab,
dem gaffenden Gewimmel.
Am Ende hieß es, der Komet
zur Umkehr solle lenken.
Das Himmelszeichen, das da steht,
zeigt: Es ist Zeit zu denken!
Nun gilt es, daß man Gutes tu
für Mutter-, Vaterlose,
auch kann nicht schaden ab und zu
die religiöse Chose.
Sie setzten sich und blickten schief
mit Brillen auf Postillen,
beklagten und beseufzten tief
der Welt perfide Grillen.
Sie neigten vor dem Kätner sich
statt vorm Magnatenmagen,
es wiegten richtig Strich auf Strich
zwei Wochen lang die Waagen.
Sie sahen nach im Almanach
mit sorgenvollem Bangen,
bis eines Tages jemand sprach:
Ein Monat ist vergangen.
Da riefen alle: Ach herrje!
Noch glänzen Fluß und Auen,
was sollen wir in Angst und Weh
aufs Zeitenende schauen!
Noch springt im Feld der Hase schnell
noch scheint die Sonne nieder,
geh, Stallknecht, hol uns auf der Stell
die alte Waage wieder!
So kehrte wieder Saus und Braus,
Gepolter und Geschäfte,
und Armenelend, Fest und Schmaus
belebten ihre Kräfte.
In froher Runde saßen sie
und zechten froh und lachten,
Kometenangst vergaßen sie
und einen Jux sich machten.
Nun, sagten sie beim fetten Rauch
von bauchigen Zigarren,
wir kometier’n nach altem Brauch
mit Peitschen und Gitarren!
Wir sitzen gut, wir sitzen da
und leiden keine Qualen,
und der Komet besucht uns ja
drei Male im Quartale.
Mal hier, mal dort läßt der Komet
uns seine Schnörkel schauen,
wir trinken auf den Tag, der geht,
und auf den Herrn vertrauen.
____
Klaus-Rüdiger Utschick:
Nils Ferlin. Im Labyrith des Lebens. München 2003 (Anacreon-Verlag)
| Danke! ❤ |  |  |
Von Klaus Utschick am 2018-07-20 eingetragen
Klaus Utschick am 2018-07-20 eingetragenZuletzt von Klaus Utschick am 2019-01-11 bearbeitet
Klaus Utschick am 2019-01-11 bearbeitet✕
Sven-Bertil Taube: Top 3
| 1. | Beatrice-Aurore |
| 2. | En sång om frihet |
| 3. | Stranden |
Kommentare
Russland führt einen schändlichen Krieg gegen die Ukraine. Stehen Sie an der Seite der Ukraine!
Über den Übersetzer
