Talavi (Swedish translation)

Sami, Finnish
Sami, Finnish
A A

Talavi

Säe 1:
Lunta sataa, mies pihalla matkaa
pojan askelin, parikytä on pakkasta.
Puheet vaihtuu, meno samaan tapaan taittaa.
Tulevaa et tiiä,
mennyttä et voi vaihtaa.
Uskopa vaan, jos uskallat ellää taas,
niin maalista alakaa matkas sun alusta.
Jos sä ryntäät Aurinkoon kasvattaan raunion,
maisema kaunis on, ihan piritauiton.
 
Säe 2:
Valkoseen mettään matkani rientää,
mieli lepää kulkiessa tiiletöntä tietä.
Hierrä ei snorkkeli, ei puhdista Fanta,
järven jäältä katon taas lumista rantaa.
Kaikki tämä on lähellämme aina,
pohjosen verkoilla jätkä että kaira.
Kuhan lumivaippa vaihtuu, harmaa maa,
elon kiertokulku kulkee taas karmallaan.
 
Kertosäe:
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
 
Säe 3:
Vielä herään, vaikka valot mä sammutin,
valanpa sillii, mil kattelen kaupunkii.
valkone hanki feidaa lain, eikä tarvi
kaipaa Aurinkolämpö muutakin kun rankin.
Enää kotikenttä revontuuleen,
lämmintä syytä, vaikka pohjosesta tuulee.
Selviän, ei tässä kultaitijässä tuule,
ei materia, huumeet,
vaan piän tämän tunteen.
 
Säe 4:
Tallaan läpi jokivartta, käessä Lapin Kulta,
pakkanen paukkuu ja monta metriä lunta.
Se on aivan sama, miten näitä kulmia kattoo,
niin näkkee sen kommeuden:
Tornionjokilaakson.
Se antaa meikämielelle symppaa rauhaa.
Sen takia mie jään hetkeks tähän,
varaa laittaa, happi lähe miehest,
vaikka sieltä lähtis pois.
Lopulta se tie pojan takas kotia toi.
 
Kertosäe:
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
 
Säe 5:
Puuterilunta, näkyy valakosta
joka puolella, tunnen huolella
kaipuun, jota mahtuupi salkkuun.
Kannan mukanani kaikki uuteen alkuun.
Pakkanen kylmentää,
mut se myös lähentää.
Tarvii yhistää, et pysyy lämpö tää.
Kokoon kerään tään, että löydetään
tiemme takas Lappiin äidin pöytään.
 
Säe 6:
Dálkkis dálvái, guoramis gálbbis bálgá.
Jigŋon gatnjaliid birra šalddi njálbmái
skábma moraštii, čoddagis rohttii
mánnun, iiga oza obba sis. Johtit
guovdu čiega bossu biekka čađa.
Vieris vuordime giđa liegga sala,
buollaša ráiggi. Ii áigi dáppit,
jos ruovttuin ja váimmus ii dáppe čáhcce.
 
Kertosäe:
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
Nyt tuli ja maa on valkoinen,
tää paikka pohjoinen, on nimi kotoinen.
 
Submitted by Jani SaunamäkiJani Saunamäki on Sat, 31/07/2021 - 07:05
Submitter's comments:

Mukana myös Sopa, Juuso ja Ailu Valle.

Swedish translationSwedish
Align paragraphs

Vinter

Verse 1:
Det snöar, en man färds på gården
med killes steg, det är 20 grader kallt ute.
Talen byts, förloppet avverkas på samma sätt.
Du vet inte det kommande,
det förgångne kan du inte byta.
Bara tro, om du vågar leva igen
ska din resa ursprungligen börja från målet.
Om du rusar Solen fram att odla ruin
ska landskap vara vacker, helt tjacksjukdomslös.
 
Verse 2:
Mot den vita skogen skyndar min resa,
sinnet vilar när man går längs tegelfri väg.
Snorkel skaver inte, Fanta renar inte,
på sjös is ser jag åter den snöiga stranden.
Allt det här är alltid nära oss,
ovanför norra nät finns karl och borr.
Medan snömanteln byts, den gråa jorden,
går livets kretslopp igen vid sin karma.
 
Refräng:
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
 
Verse 3:
Jag ännu vaknar även om jag släckte ljus
så gjuter jag sill som jag tittar på stad med.
Vit skare fejdar låget och det behövs inte
sakna Solvärmen, någon annan än en rang.
Ännu hemmaplan i norrskensvind,
en varm orsak fast det blåser från nord.
Jag klarar mig, det blåser inte i den här
guldgroaren, varken materia eller knark
utom jag håller den här känslan.
 
Verse 4:
Jag trampar genom flodstranden, öl i hand
kölden bitar och det finns många meter snö.
Det spelar ingen roll hur dessa hörn betraktas,
så ser man den prakten:
Torneälvensdalen.
Det ger en sympatisk frid för mig
På grund av det stannar jag här för en stund.
Det finns råd att ställa, syret knallar inte iväg
från karlen fast därifrån skulle lämnas.
Till slut tog den vägen killen med sig tillbaks hemma.
 
Refräng:
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
 
Verse 5:
Pudersnö, det ses vit
överallt, verkligen känner jag
längtan som rymns i portfölj.
Jag bär alla mot nya begynnelsen med mig.
Kölden kylar
men den också får närmare.
Det behövs att förena så att denna värm stannar.
Jag samlar detta ihop så att vi ska
hitta vår väg tillbaka till Lappland, runt mammas bord.
 
Verse 6:
Från vädret mot vintern, ur skaftfri kalv betar det.
Frusna tårar runtom i bron till mun
sörjde polarnatt, den drog i strupe som
en måne och inte även söker dem. Vi går
mitt i knut genom fnysande vinden.
Främling förväntar vårens varm famn,
köldens hål. Tiden får inte närmare
om man drar inte nytta av hem och hjärta här.
 
Refräng:
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
Nu är elden och jorden vit,
den här nordliga platsen är ett hemtrevligt namn.
 
Thanks!
Submitted by Jani SaunamäkiJani Saunamäki on Sat, 31/07/2021 - 07:16
Pummiharmonia: Top 3
Comments
Read about music throughout history