Advertisements

Thyra Karlsson - I året artonhundra (Alfred och Alfhilda)

  • Artist: Thyra Karlsson
  • Translations: English
Swedish
A A

I året artonhundra (Alfred och Alfhilda)

I året artonhundra, det var på nittiotre
I kronans tjänst till Stockholm jag for som ni fick se
Jag bjöd farväl åt hemmet och sade till min vän
Kanske du har en annan förrän vi ses igen
 
Alfhilda grät och sade: Nej, det skall aldrig ske
Jag vill dig evigt älska i väl och uti ve
De orden kom från hjärtat från hennes ömma bröst
Åh, stanna du helst hemma och skänk mig fröjd och tröst
 
Jag reste och så kom jag till Sveriges huvudstad
Jag glömde snart Alfhilda och levde frisk och glad
Tre månader förgingo sen skrev jag henne till
I brevet stod åt den jag här omtala vill
 
Idag Alfhilda, skriver jag till dig för sista gång
Du söka må en annan och evigt glömma mig
Ty här min vän jag vant mig ty tiden blev så lång
Därför farväl Alhilda, ja farväl för sista gång
 
Alfhilda fick snart brevet men grät och skrev alltså
Min vän, är det din mening, hur skall det med mig gå?
Ty jag har ju här hemma en liten son så rar
För hans skull Alfred ber jag, oh huld, emot oss far
 
Det brevet lästa jag sen upp för alla i kasernen
Korpraler, artillerister, som äro landets värn
Blott spe och skratt jag hörde, jag själv var full av hån
Jag gjorde spe åt brevet om Alfhilda och vår son
 
Men en kamrat inföll nu, som vi min sida stod
Det brevet har den sorgsna visst skrivit med sitt blod
Och du gör synd mot henne som trofast är mot dig
Då kom en tår i ögat på honom och på mig
 
Jag reste hem, där fann man ett brev vi trädets rot
Jag läste detta brevet så fort jag tog ett mod
I allra sista raden hon skrivit dessa ord
För din skull Alfred dör jag som vi haver glömt på jord
 
Att brevet talade sanning det trodde knappast jag
Jag sökte nu Alfhilda, ja innan det blev dag
Jag satte mig ner att vila invid en klippig strand
Där flöt ett lik, Gud hjälp mig, jag drog det upp på land
 
Det sägs att närom barnet ve kom fram till vaggan gick
Hon tog sin son på armen och ner till havet gick
Hon slungade sin börda i havets mörka våg
Och från och med den stunden man henne aldrig såg
 
Nu vilar hon i graven med barnet på sin arm
Det slumrar blitt i döden invid sin moders barm
Men jag går genom livet bekymmerfull min gång
Och härmed vill jag ända min sorgerliga sång
 
Spoken: Det var många verser det
 
Submitted by vargkustaavargkustaa on Thu, 16/05/2019 - 14:15
Added in reply to request by Anthony TangAnthony Tang
Thanks!thanked 1 time

 

Advertisements
Video
Translations of "I året artonhundra ..."
Comments