✕
원래 가사
Sinclairvisan
Sist, när på ljuvlig blomsterplan
jag mina lamm utförde,
Och satte mig, som jag var van,
där jag bäst lärkan hörde,
så kom till mig en gammal man,
beprydd med silverhåren.
Han såg mig ganska gunstigt an
och hälsade: "God måren!"
"Hör", sade han, "kom Celadon,
följ med mig litet stycke!
Lägg från dig dina lapprisdon!
Du skall få höra mycke."
Jag steg strax upp, lad´ flöjten bort,
tog gubben uti handen,
och kommo vi strax, innan kort,
till obekanta landen.
Jag häpnad´nu långt mer än förr,
men skräcktes ännu mera,
när gubben lätte på en dörr
av klara silvret skära.
Inför densamma var en sal,
en sal för alla salar,
där inne luften var helt sval
och ljuset som i dalar.
Kring om ett präktigt silverbord
tolv svenska Karlar suto,
som talte intet många ord,
men kungaminer guto.
De åtta sågo gamla ut,
de fyra intet späde,
de förre, som de dock förut
från världen gjort avträde.
Den nionde i denna rad
tyckt´s ha ett hastigt sinne;
den tionde sågs djärv och glad,
med mod i bröstet inne;
den elfte var en täcker karl,
han satt och räkna´ pengar,
han delte ut, liksom en far,
till sina barn och drängar.
Den tolfte var en sirlig, lång
och väl uppväxter hjälte,
den man kund´ se ej enda gång
sitt karlahjärta fällte.
Hans ögon voro oförskräckt´
liksom på unga örnar,
hans styve näve knyttes käckt
som ramar uppå björnar.
Strax lättes blanka dörren opp:
En svensker karl framträdde,
med skjuten, sargad hjältekropp,
dock miner intet rädde.
Hans ansikt´ var med blod besköljt,
nedsablat, trampat, slaget,
och bröstet, som hans hjärta döljt,
had´ grova skott intagit.
Han hälsade på svenskt manér.
Då kungen nådigt svara´
och sad´: "Vi känna intet er.
Vem skulle I väl vara?"
"Jag är", sad´ han, "en svensk major,
mitt namn är Malkolm Sinclair,
min själ nu nylig´ av mig for
från hjärtats vrår och vinklar.
"Hur", sade kungen, "blev du död,
du tappre krigsbuss store?
Du äst i blod så färgad röd,
liksom du slaktad vore."
"Jo", sade han, "hans majestät!
En oförskämd Bellona
har så betalt de trogna fjät,
jag gått för Sveriges krona."
"Jaså", sad´ kungen, "men hör på!
Var var du, när du dödde?"
"Tre mil från Breslau, när en å
ur mina ådror flödde."
"Vem mördat dig?" - "Sex ryske män
som stulo av mig livet.
Had´ jag fått tid, jag dem igen
skull´ snälla piller givit."
Därför, I hjältar, som ha mod
och hjärta uti bröste,
ack, hämnen Malkolm Sinclairs blod,
som Küthler mordiskt öste!
För övrigt är jag städse er
tillgiven alla tider,
och slutar nu, helst som jag ser,
vår sol i skuggan skrider.
투고자: 
yuzhemernost , 2016-12-01
yuzhemernost , 2016-12-01번역
Song of Sinclair
The last time, while on a lovely meadow
I walked about with my lambs
And sat down, like I was used to
Where I could hear the lark most clearly
An old man approached me
Adorned with silver hair
He looked at me, quite friendly
And said: 'Good morning'
'Hear' he said, 'come Celadon
Follow me for a bit
Leave your worries behind
You're about to hear alot'
I was soon on my feet, put away my flute
Took the old man in his hand
And we were soon, not before long
In foreign lands
I've never been as astonished
But I was even more afraid
When the old man slightly opened a door
Made of pure shimmering silver
Behind it was a hall
A hall for all the halls
The air was cool in there
And the light was like that of a valley
Around a splendid silver table
Twelve swedish men were sat
Who didn't speak much
But had the faces of kings
Eight of them looked old
Four of them looked strong
The others, as before
[Looked like] they had left the world
The ninth in this row
Seemed to have quick mind
The tenth looked bold and happy
With courage dwelling in his chest
The eleventh was a brave man
He was sitting, counting money
He handed it out, like a father
To his children and workers
The twelfth was a slender, long
And fully grown hero
You were never able to see
His manly heart yield
His eyes were fearless
As those of young eagles
He readily clenched his fist
Like the paw of a bear
And soon the shiny door was opened
A swedish man entered
With a shot and torn body of a hero
Although a bold face could not help him
His face was covered in blood
Destroyed, trampled, beaten
And the chest that covered his heart
Had taken some heavy shots
He said his greetings in a swedish manner
And the king graciously answered
And said 'We do not know you
Who could you be?'
'I am' he said, 'a swedish major
My name is Malkolm Sinclair
My sould recently left me
From the depths and corners of my heart
'How' said the king 'did you die
'You brave and great karolin1
You've been painted red by blood
Like you've been butchered'
'Yes' he said 'your majesty
A rude Bellona2
Has paid me back for walking
With the swedish army
'Aha' said the king 'but listen
Where were you when you died?'
'Three miles3 from Brelau, when a river
Flowed out from my veins'
'Who killed you?' - 'Six russian men
Stole my life from me
If I've had time, I would've given them
Some nice shots in return'
And thus, all heroes with courage
And hearts in the chest
Ack4, revenge the blood of Malkolm Sinclair
That Küthler5 murderously spilled
And I will always be
By your side at all times
And I will stop, because now I see
How our sun is falling into the shadows
vargkustaa✕
Idioms from "Sinclairvisan"
| 1. | En för alla, alla för en |
코멘트
Russia is waging a disgraceful war on Ukraine. 우크라이나와 함께하세요!
우크라이나를 지원하는 방법 🇺🇦 ❤️
번역자에 대하여
