✕
Originele teksten
Häggsjön
En sorglig sång jag ämnar sjunga
med rörda själ och kvalda bröst,
rör själv o gud min tröga tunga
hjälp mig att stämma upp min röst.
Att sjunga om de tvenne unga
som drunknad är vid Häggsjöns
strand,
de satte sig i båten lugna
de flöto ut kom ej i land.
Föräldrars boskap de skull vakta
i skogen in till dagens slut,
och vallade till sjön så sakta
de visste ej dess tid var slut.
En rutten båt de sköt från stranden
de tänkt det roligt skulle gå,
men ingen kunde ro till landet
och ingen räddning var att få.
En tredje yngre liten flicka
i samma sällskap hon var med,
tills hon på sjön och båten blicka
då vill hon icke följa med.
Hon tyckte det skull farligt vara
att ge sig ut i dålig båt,
hon var då rädd på sjön att fara
hon var ock rädd att bliva våt.
Snart fick hon se vad följden bleve
snart fick hon höra nödens rop,
ty vinden dem från landet drevo
de var då i en dyster grop.
Med skräck och gråt
hon skyndsamt springer
till deras fars och moders hem,
ett sorgligt budskap hon frambringar
och bud som skyndsam
hjälp för dem.
Men innan hjälpen hade hunnit
till de olyckliga i nöd,
så var dess timmeglas utrunnet
de hade drunknat de var död.
Blott båten tom på sjön så breda
en underklänning där man såg,
det var ej gott att taga reda
på stället där de drunkna låg.
De skyndsamt ge sig ut på vatten
med båt och linor annat mer,
de rodde drogo hela natten
men inga lik ändå de ser.
Men nästa dag mot middagsstunden
då hade de fått tag i dem,
och förde dem till Hårdelunden
som var dess fars och mödrars hem.
Som väninnor och sällskapssystrar
de följdes åt till livets slut,
ej döden mer för dem var dyster
de hade alltså kämpat ut.
Inbördes kärlek de hade njutit
så långt dess hjärtan voro varm,
de hade ej från varandra flutit
de funnos döda arm i arm.
Det var vid pass midsommartiden
då jorden bär sin sköna skrud,
de kläddes uti blomster siden
en svepning som såg vacker ut.
Där låg de sköna späda tärnor
fast här de voro död och styv,
i himlen lever de som stjärnor
hos gud där själen haver liv.
Ingediend door 
maji op 2022-04-01
maji op 2022-04-01Vertaling
The Häggsjö
I intend to sing a sad song
with a touched soul and nauseated chest,
Oh God, touch my sluggish tongue
help me sing.
To sing about the two young
who drowned by the Häggsjö
beach,
they calmly sat in the boat
they floated out, never came ashore.
They were to watch their parent's cattle
in the woods until the end of the day,
and herded them to the sea slowly
they didn't know their time was up.
They pushed a rotten boat from the shore
they thought it would be fun,
but no one could row back to land
and no rescue was there.
A third, younger girl
in the same company was there,
until she looked at the sea and the boat
then she didn't want to come with.
She thought it could be dangerous
to go out in a bad boat,
she was afraid to be on the sea
she was also afraid of getting wet.
Soon she got to see what the consequences were
soon she heard cries of distress,
for the wind carried them out to sea
they were in a sad pit.
With terror and weeping
she hurriedly runs
to their father and mothers home,
a sad message she brings forth
and messages as hurried
help for them.
But before the help could get there
to the unlucky in distress,
their hourglass had run out of sand
they had drowned, they were dead.
Only the boat, empty on the wide lake
a petticoat was seen,
it wasn't easy making out where
the drowned laid.
They hastily went out on the water
with boats and lines and much more,
they rowed and pulled all night
but they couldn't see any corpses.
But the next day close to dinner
they had found them,
and brought them to the Hårdelund
which was their father's and mother's home.
As girlfriends and companions
they went together until the end,
death wasn't dismal for them anymore
they had struggled out to se.
Mutual love they had enjoyed
as long as their hearts were warm,
they hadn't floated apart
they were found dead with linked arms.
It was right after midsummer
when summer wears its beautiful garb,
they were clad in flowery silk
a beautiful shroud.
The beautiful and delicate terns laid there
though now they were dead and stiff,
in heaven they live like stars
with God, where the soul contains life.
✕
Triakel: Top 3
| 1. | Födelsedagsfesten |
| 2. | Innan Gryningen |
| 3. | Veit |
Gegeven reacties
Russia is waging a disgraceful war on Ukraine. Sta achter Oekraïne!
Over de vertaler:
