Russia is waging a disgraceful war on Ukraine.     Stå med Ukraina!
Dela med sig
Textstorlek
Originaltexter
Swap languages

Bellman: Charon i luren tutar (FE 79)

Charon i luren tutar,
Stormarna börja vina,
Trossar och tåg och klutar
Lossna nu till slut.
Månan sin rundel slutar,
Stjärnorna sorgligt skina,
Till sin förvandling lutar
Snart min livsminut.
Snart nu mitt timglas utrinner;
Charon ror allt vad han hinner;
Vattnet vid åran
Pollrar i fåran,
Och på det blanka
Svävar en planka,
Kolsvarta likpaulunen gungar floden fram
Vid rök och damm :||:
Och gastars tjut.
 
Krögarmadammer raska,
Stärken mig på min resa,
När jag till fädrens aska
Samlas skall i natt!
Krögarne stå så baska,
Rödblommiga och hesa,
Borga mig knappt en flaska
På min gamla hatt.
Mor, där på tavlan vid disken,
Stryk ut två öre för fisken,
Dito det öret
För gamla smöret,
Noch för den ålen
I gröna skålen,
Noch för den där potates, som jag i mig drar -
Vad den var rar :||:
Och trind och platt.
 
Jag gör mitt testamente,
Där jag vid stånkan sitter.
Läs du själv opp patente’,
Läs, mor Maja, själv!
Bort världsligt regemente!
Världen blir mera bitter.
Stjärnklara firmamente’,
Mig nu övervälv!
Men mer jag stånkan nu skakar,
Klang, vad den vörten mig smakar!
Skummet det jäser,
Fradgar och fräser
Dropptals från truten
Ned på syrtuten.
Det gör mig gott, mor Maja, det var öl med rang.
Klang, mutter, klang :||:
Vid Charons älv!
 
Huvu’ på axeln hänger,
Kroppen sig framåt lutar,
Nacken den slår och slänger,
Men, o gudar, men
Ögat med tårar blänger
Uppå de granna klutar,
Som fordom med ducriner
Knäpptes trångt igen.
Men se på böxorna bara!
Säj, ä de plaggen ej rara?
Söndrig är västen,
Lappad ar resten,
Strumporna korta,
Hälarna borta;
Och den där dyra skjortan var, mor Maja, märk,
Beckmanskans särk :||:
För tu år sen.
 
Nu står jag mitt i båten.
Kors, vad det roret gnisslar!
Skuggorna, hela bråten,
Skvalpa bak och fram.
Eolus kväver gråten,
Charon på pipan visslar.
Hjälp, hör den mörka ståten
För ett hiskligt larm.
Blixt, norrsken, dunder och fasa
Runt kringom skyarna rasa,
Karlvagnen välver,
Glimmar och skälver,
Stjärnorna slockna,
Stränderna tjockna,
Tills i den svarta skuggan inga himlar syns.
Mitt kval begynns. :||:
God natt, madam!
 
Översättning

Abschied von den Matronen

Hör Charons Lure tuten!
Schaurige Stürme wimmern.
Trossen, umspült von Fluten,
lösen sich zum Schluß.
Mond glimmt in letzten Gluten.
Traurig die Sterne schimmern,
da zur Verwandlung sputen
sich mein Leben muß.
Nun muß die Sanduhr ausrinnen.
Charon, er rudert von Sinnen.
Riemen sie schlurren,
Wellen sie glurren.
Schwankend im Blanken
modrige Planken,
kohlschwarze Totenbahre steigt aus dunkler Gruft.
Die Lure ruft :||:
in Rauch und Ruß.
 
Ihr Krugmadamen, rasche
stärket mich für die Reise,
da zu der Väter Asche
ich mich heut gesell’.
Krüger beim vollen Fasse,
geizig und barsch und heiser,
borgen mir kaum ’ne Flasche
auf den Hut aus Drell.
Mutter, am Brett überm Tische
streiche zwei Öre für Fische,
dito die Öre
für diese Möhre,
und für die Aale
auf grüner Schale,
und noch für die Kartoffel, prächtig zum Salat,
ganz delikat :||:
und platt und hell!
 
Ich mach mein Testamente,
da ich den Humpen trinke.
Lies deine Bierpatente,
Mutter Maja, tu ’s!
Fort weltlich Regimente,
bitter die Welt versinke,
sternklares Firmamente
mich umwölb’ zum Schluß!
Aber das Bier mir noch fließet,
Gaumen die Würze genießet,
Schaum gärend zischet,
sprudelnd erfrischet,
Tropfen beim Nippen
trieft von den Lippen.
Das labt mich, Mutter Maja, das ist Bier von Rang.
Klang, Mutter, Klang :||:
an Charons Fluß!
 
Kopf sinkt mir auf den Kragen,
Körper sich beugt ohnmächtig.
Hager sind Brust und Magen,
doch, ihr Götter, doch
blicke ich zu den Tagen,
da ich den Rock, noch prächtig,
polsterverstärkt getragen,
stramm und ohne Loch –
und nun zur Hose muß blicken:
Sind das nicht bildschöne Flicken?
Weste zerrissen,
Rest ist zerschlissen,
löchrig die Strümpfe,
Absätze Stümpfe,
und dieses teure Hemde, Mutter Maja, guck,
Frau Beckman trug :||:
vor kurzem noch.
 
Mitten im Boot ich stehe.
Riemen und Ruder stöhnen!
Schwappend im Schwall ich sehe
Ramsch und Plunderkram.
Äol erstickt all Wehe.
Hör Charons Pfeife tönen.
Hilf! hör aus Dunkels Nähe
schaurigen Alarm!
Blitz, Donner, Nordlicht, Entsetzen,
rasend rings um Wolkenfetzen!
Sieh Großen Wagen
lodernd umschlagen,
Sterne verglimmen,
Strände verschwimmen,
bis diese schwarzen Schatten ohne Himmel sind.
Die Qual beginnt. :||:
Gut Nacht, Madam!
 
© Klaus-Rüdiger Utschick: Bellman-Werke Band 1. 1998
 
Kommentarer