✕
Originaltexter
Det var om aftonen
Det var om aftonen som sommaren flög rakt i famnen min,
och jag log som i min späda barndomstid,
och röda, röda blomster i mitt hjärta gingo in
som en doft som var som evighetens frid.
Det var om aftonen jag älskade som jag ej älskat förr
och all världen var min sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel som en salighetens dörr
med en ingång till förbarmandet och Gud.
Och jag hörde gamla sånger komma åter hemifrån,
av det ljus jag drack blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.
Det var om aftonen, när vinden mot det blåa havet drog
som denna glädje lik en ängel grep mig fatt,
och jag förstod att vår Herre varje dag sin tjänare slog
för att spara all hans glädje tills i natt.
Och jag dansade bland träden och jag sjöng för ljung och sten,
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen av himlens sista sken —
det var om aftonen, då solen hon gick ner.
Inskickad av 
Klaus Utschick 2022-01-30
Klaus Utschick 2022-01-30Översättning
Es war am Abend
Es war am Abend, als der Sommer flog mir just an meine Brust,
und ich lächelte wie in der Kinderzeit,
da rote Blumen blühten, meinem Kinderherz zur Lust,
und ihr Duft war friedvoll wie die Ewigkeit.
Es war am Abend, als ich liebte wie zu keiner andren Zeit,
und die Welt war meine schöne dunkle Braut,
und mein Herz stand offen wie die Türe zu der Seligkeit,
eine Pforte für Erbarmen und für Gott.
Und ich hörte alte Lieder und Geläute von der Alm,
und von dem Licht ward meine Seele groß und neu,
und alle alten, alten Bäume, jeder goldbeglänzte Halm,
sangen mich zu meiner Kindheit grünem Gäu.
Es war am Abend, da der linde Wind zum blauen Meere zog,
als die Freude mich ergriff mit Engelsmacht,
und ich verstand, warum der Herr jeden Tag seinen Diener schlug:
daß er spare alle Freude für die Nacht.
Und ich tanzte zwischen Bäumen und ich sang bei Klee und Stein,
und mein Lied war hoch wie niemals wieder mehr
und verblasste gleich dem Glanze vom letzten Himmelschein —
es war am Abend, als die Sonne sank ins Meer.
____
Übersetzung: Klaus-Rüdiger Utschick, 2020
✕
Kommentarer
Music Tales
Read about music throughout history
