Russia is waging a disgraceful war on Ukraine.     Stå med Ukraina!
  • Dan Andersson

    Helgdagskväll i timmerkojan → översättning till tyska

Dela med sig
Textstorlek
Originaltexter
Swap languages

Helgdagskväll i timmerkojan

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela vals
för spökblåa, månlysta snår!
 
Under stjärnornas glans flyger nattens dis
som ett sus över barkhöljt tak,
och det tjuter i Lammeloms sprickande is,
där det stöper från öppen vak.
 
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind,
här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind.
 
Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
där du gnider din svarta fiol,
för mat och för brännvin du glömt all nöd,
och din panna är ljus som en sol.
 
Och Jon, där du sitter vid grytan din,
en baron i din mollskinnsskrud,
se fast åren ha garvat ditt sega skinn,
i ditt sot är du ung som en gud!
 
Och Vargfors-Fredrik, du skrattande man,
som vill alla uslingar väl -
kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan,
och en skål för din gossesjäl!
 
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
och när ångorna stelna till is,
och när dagningen skälver på myr och sjö
vi sova på doftande ris.
 
Då sova vi alla på granris tungt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lugnt,
medan elden falnar och dör.
 
Översättning

Feierabend in der Holzhütte

Fort, weichliches Sehnen in rußiger Brust,
jag den Kummer aus schneeschwerem Bau!
Wir ha’m Feuer, ha’m Fleisch, wir ha’m Branntwein als Trost,
vor dem Feste im waldweiten Gau.
 
Sing, Björnbergs-Jon, sing aus vollestem Hals
von Liebe und Rosen zum Fest!
Stimm die Fiedel, Brogren! Ein Walzer zum Tanz
für den mondblauen Spuk im Geäst.
 
Unter Sternen im Glanz geht der Nebel auf Reis’
übers Dach, übers borkige Joch,
wo es johlt über Lammeloms ächzendem Eis,
wo es sprudelt im offenen Loch.
 
Wir sind Meilen um Meilen von Hütte und Heim,
wo Frost an den Gattern steht stur,
hier ist ’s lustig beim knisternden Feuerschein,
der flackert in Wind und Flur.
 
Du bist schön, Bruder Brogren, so feuerrot,
nimmst die schwarze Fiedel zur Hand,
bei Branntwein und Essen vergessen ist Not,
deine Stirn uns an Sonne gemahnt.
 
Und Jon, vor dem Teller du sitzt Modell
als Baron im Flauschfell so flott,
zwar die Jahre dir gerbten das eigene Fell,
doch im Ruß bist du jung wie ein Gott.
 
Und Vargfors-Fredrik, du lachender Mann,
allen Lumpen immer willst wohl –
komm und sing deine Sünden der Jugend, und dann
auf dein Jungenherz trinken wir Skål!
 
Wenn die Sterne des Morgens versinken im Schnee
und die Nebel werden zu Eis,
und während es tagt über Moor und See,
überwältigt der Schlaf unsern Kreis.
 
Da schlafen wir, jeder auf Tannenreis tief
erträumt sich ein Mädchen und wirbt,
und schnarcht so männlich, wie immer er schlief,
und das Feuer wird fahl und erstirbt.
 
Kommentarer