Russia is waging a disgraceful war on Ukraine.     Stå med Ukraina!
Dela med sig
Textstorlek
Originaltexter
Swap languages

Klagevisa över denna torra och kalla vår

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
 
Gott majregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.
 
Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!
 
Gör dagen oss lång, gör natten oss klar,
lät duggregn varma nerfalla
och locka till sång den fågel som har
tyst varit vinteren kalla!
Lät klinga, lät springa
mångt hjon, mångt par,
lät fröjdas människor alla!
 
Lät skogen stå grön, lät jorden få frukt,
se till, att intet oss tränger,
lät fläkta en skön och härlig en lukt
av skogar, åkrar och änger!
Lät kransas, lät dansas
med fröjd och tukt,
lät bäddas brokota sänger!
 
Lät dansa å rad folk, stora och små,
lät färla sommarens färlor!
På blomster och blad lät tillra och stå
de våta himmelska pärlor!
Lät kvittra, lät tittra
steglitsor små,
hos granna svenska sädsärlor!
 
Lät gräset bli blött och blomsteren skön,
lät dansa lilla lekatten,
lät fläkta oss sött vitt ut uppå sjön,
lät skönt vär blåsa på hatten!
På ängen giv sängen
i gräset grön
åt dem, som färdas om natten!
 
Mot gryningen blek, mot dagningen blid,
när natt och dag sig åtskilja,
lät höras mång lek om sommarens tid,
djur dansa, spela och gilja!
I strömmer ej glömmer
mång lax, mång id,
mång fisk då hava sin vilja!
 
Släpp boskapen vall, lös oxen ur bås,
driv fä och fänat åt skogen!
Lät öken få stall in under Guds lås,
lät bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig gör lustig,
lät säden fås
av åkren ymnig och mogen!
 
Lät grönskas hans får, lät blomstras hans äng,
hjälp fylla bingarna blotta!
När bonden själv rår, får krigsman ock säng
att vila lemmarna trötta.
Still vreden, giv freden!
Mång piga, mång dräng
tå glädjas över all måtta.
 
Du råder om krig, du råder om allt,
du rår om himmelens fäste.
Ty vill jag ock dig allt hava befallt.
Hjälp oss till fot och till häste!
Gör frodigt, frimodigt,
vad nu är kalt!
Du vest allena vårt bäste.
 
Giv dem ett gott år, dem lyse din sol,
som årsens tider vet dela,
dem månen ock gå, i år som i fjol,
att ny och nedan ej fela!
De andra lät vandra
till tomma bol,
som aldrig hjälpa sjukt hela!
 
Ja, ljuvliga sol, du fattig mans vän,
som ditt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.
 
Översättning

Klagelied über diesen dürren und kalten Lenz

Im Lenz dürr und kalt der Sommer verdorrt
und wird der Herbst schon vertrieben.
O Himmel, hilf bald, der Frühling geht fort,
sieh, Freud ist wenig geblieben.
Sonn warme, erbarme!
Im kalten Nord
die Frühlingslüfte zerstieben.
 
Gut Mairegen spend und labenden Tau,
gib warme Schauer den Früchten!
Dem Frost mach ein End und Kälte mach lau
und schmück die Blüten mit Düften!
Bann Schade mit Gnade!
Auf jene schau,
die ehrn den Herrn und ihn fürchten.
 
Gib Freude und Trost aus huldvoller Hand
und laß die Abendluft kühlen!
Erquick jede Brust im schwedischen Land,
die nun mag sorgenvoll fühlen!
Gib Krumen, gib Blumen,
gib duftend Heu,
laß Kuckuck rufen und buhlen.
 
Die Tage mach lang, die Nächte mach klar,
und warme Schauer laß fallen!
Lock Vogel zum Sang, der stille doch war,
und keinen Lockruf ließ schallen!
Laß klingen, laß springen
manch Magd, manch Paar!
Gib Freude den Menschen allen!
 
Gib Wäldern dein Grün, gib Feuchte der Luft,
gib, daß uns nichts soll bedrängen,
laß fächeln so schön den blumigen Duft,
laß Felder und Äcker besprengen!
Gib Kränze für Tänze
in Freud und Zucht
und Betten auf blumigen Hängen.
 
Laß tanzen in Reihn nun froh groß und klein,
gib Sommers läuternden Segen!
Für Blüten und Seim, durchsichtig und rein,
send perlend belebenden Regen!
Laß härmen, laß lärmen
Stieglitze klein
und schwirren Himmel entgegen!
 
Das Gras netze lind und Feldblumen schön,
das kleine Wiesel laß rasen,
laß fächeln den Wind auf Bächen und Seen
und laß um die Hüte ihn blasen!
Auf Matten gib Betten
im Grase grün
für die, die wandern auf Straßen.
 
Im Morgenlicht blass beim dämmernden Tag
die Nacht nimmt Abschied im stillen;
in Moos und Morast, im Wald und im Hag
laß Tiere schwirren und spielen,
in Gischten die Fische
beim Wellenschlag
laß tummeln nach ihrem Willen.
 
Vom Koben zum Wald den Ochsen nun lenk
und treib das Vieh auf die Weide,
der Herde als Stall die Lichtung dort schenk,
dem Bauer am Pfluge schenke Freude!
Herbst saftig macht lustig!
Laß reifen die Saat,
daß nichts den Acker vergeude.
 
Laß grünen dem Schaf und blühen die Weid,
hilf füllen Bottiche wieder!
Der Bauersmann brav, will enden all Streit,
der Kriegsmann will ruhen die Glieder.
Geschieden in Frieden!
Manch Bursche, manch Maid
dann singen froh ihre Lieder.
 
Du herrschst über Krieg und herrschst überall
und über Himmel und Erde,
doch Einhalt gebiet dem Fürst und Vasall,
hilf uns zu Fuß und zu Pferde!
Mach mutig, freimütig,
bald wird es kalt!
Du weißt, wie bestens es werde.
 
Gib ihnen ein Jahr, von Sonne erhellt,
die weiß die Zeit recht zu teilen,
und läßt den Mond klar bescheinen die Welt,
um mit seinem Licht zu verweilen.
Die andern laß wandern
auf kargem Feld,
die nimmer helfen zu heilen.
 
Ja, Sonne, dein Strahl den Armen ist hold,
die ihn im Herzen bewahren,
beleucht unser Mahl mit Sommer und Gold,
und Dürre und Kälte laß fahren!
Wir trachten und schmachten,
freun uns der Welt,
freun uns der Sonne, der klaren.
 
____
Übersetzung: Klaus-Rüdiger Utschick
 
Kommentarer