Dela med sig
Font Size
svenska
Originaltexter

På Källaren Fimmelstången

På källaren Fimmelstången satt Lasse Lucidor med sina vänner och slöade. Sjung, Lucidor, sa vännerna. Då sjöng Lucidor:
.
 
Söka efter levande ord.
Ack möda!
Döda, bara döda ord
bär jag i mitt hjärtas jord.
Leta efter levande ord
- ack, möda!
 
Det var en bleken visa, sa löjtnant Storm. Ja, svarade Lucidor
.
 
Men nu sitter jag på tröstehus
och dricker mig ett rus
som en dobblare bland dobblare och slinkor.
Här är många runda midjor, här är många runda krus.
Och i morgon kan vi sova bakom sinkor,
i finkor.
 
Kom så glömska med din grönska
och kom läkedom i bång.
Alla vostra, min sköna Giovanna!
För all skönhet vill jag dricka -
För din pantermjuka gång
och för sorgen som speglar kring din panna.
Nej, stanna!
 
Jag har snickrat på en visa,
en rätt undersam och fin.
Fast den är mig som en rebus och en gåta.
Den vill dansa som en fjäril,
den vill le i melodin,
men i texten vill den bitterligen gråta.
Hej, gråta!
 
Här stannade Lucidor, sänkte lutan och stirrade framför sig. Lucidor är full den döddansaren, sa löjtnant Storm, och föga begriper jag hans visor. Strunt vill jag kalla dem.
 
Men hon, som sångaren kallat för Giovanna, tjänsteflickan med de mörka ögonen och de flinka händerna, hon stampade sin trasiga sko i den hårda golvbeläggningen och utropade: Tig, du din svinabock! Vad har så du med hans visor att göra!
 
Och hon fyllde Lucidors krus och strök honom sakta över håret.
 
tyska
Översättning

Im Kellerkrug Fimmelstången

Im Kellerkrug Fimmelstången saß Lasse Lucidor mit seinen Freunden und war schweigsam. Sing, Lucidor, baten die Freunde. Da sang Lucidor:
 
Suchen nach dem lebenden Wort
Ach Mühe!
Tot, ach tot ist jedes Wort,
ist im Herzen mir verdorrt.
Suchen nach dem lebenden Wort
– ach Mühe!
 
Das war ein bleicher Sang, sagte Leutnant Storm. Ja, antwortete Lucidor,
 
doch nun sitze ich im Trostehaus
und trink mir einen Rausch
wie ein Spieler unter Spielern und Schlangen.
Hier gibt’s runde Hüften, und die runden Krüge gehn nicht aus,
aber morgen kann ich schlafen hinter Stangen
gefangen.
 
Komm, Vergessen, laß mich grünen,
Wein, befeure meinen Sang –
alla vostra, Giovanna, schöne Maide!
Auf die Anmut will ich trinken,
deinen pantherweichen Gang,
deine sanfte Stirn, umflort von Leide
und Seide!
 
Und ich hab ein Lied geschmiedet,
so recht wundersam und frei,
doch es will mir wie ein Rebus nun erscheinen:
Es will tanzen wie ein Falter,
lächeln in der Melodei,
doch im Text will es aufs bitterlichste weinen
–hei, weinen!
 
Hier stockte Lucidor, senkte die Laute und starrte vor sich hin. Lucidor ist voll, der Totentänzer, sagte Leutnant Storm, und wenig begreif ich seine Lieder, Unsinn also nenn ich sie!
 
Doch sie, die der Sänger soeben Giovanna genannt, die Dienstmagd mit den schwarzen Augen und den flinken Händen, sie stampfte mit dem abgetretenen Schuh auf den harten Boden und fuhr ihn an: Schweig, du Schweinebock! Was hast wohl du mit seinen Liedern zu schaffen!
 
Und sie füllte Lucidors Krug und strich ihm sanft über die Haare.
 
Übersetzung: © Klaus-Rüdiger Utschick, 2003
 
Översättningar av "På Källaren ..."
tyska
Kommentarer