Enligt jubileumsutgåvan “Dan Anderssons dikter” från 1988 (100 år efter Dan Anderssons födelse) hör visan inte – som man efter albumets titel skulle kunna tro – till diktsamlingen Svarta ballader utan till rubriken Enskilda dikter. “Vaggvisan finns i manuskriptboken från åren 1914-1915. Den är, som synes, genomsyrad av tanken på döden som fridfull sömn, med nästan varje strof uppbyggd på motsatsparet liv – död.”