• Lluís Llach

    traducere în Idiş

Acțiune
Font Size
Catalană
Versuri originale

L'Estaca

L'avi Siset em parlava
de bon matí al portal
mentre el sol esperàvem
i els carros vèiem passar.
 
Siset, que no veus l'estaca
on estem tots lligats?
Si no podem desfer-nos-en,
mai no podrem caminar!
 
Si estirem tots, ella caurà
i molt de temps no pot durar,
segur que tomba, tomba, tomba,
ben corcada deu ser ja.
 
Si tu l'estires fort per aquí,
i jo l'estiro fort per allà,
segur que tomba, tomba, tomba,
i ens podrem alliberar.
 
Però, Siset, fa molt temps ja,
les mans se'm van escorxant,
i quan la força se me'n va
ella és més ampla i més gran.
 
Ben cert sé que està podrida
però és que, Siset, pesa tant,
que a cops la força m'oblida.
Torna'm a dir el teu cant.
 
Si estirem tots, ella caurà
i molt de temps no pot durar,
segur que tomba, tomba, tomba
ben corcada deu ser ja.
 
Si tu l'estires fort per aquí,
i jo l'estiro fort per allà,
segur que tomba, tomba, tomba,
i ens podrem alliberar.
 
L'avi Siset ja no diu res.
Mal vent que se l'emportà,
- ell qui sap cap a quin indret -
i jo a sota el portal.
 
I mentre passen els nous vailets
estiro el coll per cantar
el darrer cant d'en Siset,
el darrer que em va ensenyar.
 
Si estirem tots, ella caurà
i molt de temps no pot durar,
segur que tomba, tomba, tomba
ben corcada deu ser ja.
 
Si tu l'estires fort per aquí,
i jo l'estiro fort per allà,
segur que tomba, tomba, tomba,
i ens podrem alliberar.
 
Idiş
Traducere

דער יאָך

מיר זײַנען געשטאַנען אין צװײען,
עס האָט נאָך נישט געטאָגט,
אַ פֿערדל פֿאַרבײַ און אַ װאָגן,
און כ'האָב דעם זײדן געזאָגט:
 
צי זעסטו אױף אונדזערע רוקנס,
דעם שװערן אײַזערנעם יאָך,
קען מען נישט גײן, נישט פֿליִען,
קריגט מען אַ ביס און אַ שטאָך.
 
צוזאַמען, קענען מיר אַרױס,
זאָל זײַן אַ שעה, אַ טאָג, אַ װאָך,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דער צעפֿױלטער אַלטער יאָך.
 
אַז איך זאָל ציִען אין דער מיט,
און דו זאָלסט ציִען אין דער זײַט,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דעמאָלט װערן מיר באַפֿרײַט
 
שױן לאַנגע יאָרן שטײען מיר,
אַראָפּגעדריקט פֿון דעם בראָך,
עס מינערט זיך מײַן כּוח,
עס װערט אַלץ שװערער דער יאָך.
 
װײַל כאָטש צעפֿױלט און פֿאַרזשאַװערט,
דאָך האַלט ער װי אַ צװאַנג,
נאָר װען איך האַלט שױן בײַם פֿאַלן,
הער איך דעם זײדנס געזאַנג:
 
צוזאַמען, קענען מיר אַרױס,
זאָל זײַן אַ שעה, אַ טאָג, אַ װאָך,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דער צעפֿױלטער אַלטער יאָך.
 
אַז איך זאָל ציִען אין דער מיט,
און דו זאָלסט ציִען אין דער זײַט,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דעמאָלט װערן מיר באַפֿרײַט
 
דער זײדע איז שױן לאַנג אַװעק,
מע הערט שױן נישט זײַן קול,
עס האָט אים אַװעקגעטראָגן אַ װינט,
נאָר איך שטײ דאָ װי אַ מאָל.
 
עס גײען נײַע ייִנגלעך פֿאַרבײַ,
שטרעק איך צו זײ די הענט,
און זינג פֿאַר זײ דעם זײדנס ליד,
װאָס ער האָט מיך געלערנט.
 
צוזאַמען, קענען מיר אַרױס,
זאָל זײַן אַ שעה, אַ טאָג, אַ װאָך,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דער צעפֿױלטער אַלטער יאָך.
 
אַז איך זאָל ציִען אין דער מיט,
און דו זאָלסט ציִען אין דער זײַט,
ער װעט שױן פֿאַלן, פֿאַלן, פֿאַלן,
דערמאָלט װערן מיר באַפֿרײַט
 
Comentarii